Vattenkraft och nedströms vandrande fisk

I de flesta fall så är anläggandet av en fiskväg den enda åtgärden i strävan att återetablera fria vandringsvägar för fisk i reglerade vattendrag. Man fokuserar alltså helt och hållet på att hjälpa den vuxna fisken upp till lekområdena, men glömmer helt bort att både att fisken även måste kunna passera vandringshindret när de är på väg nedströms till havet. Till skillnad från många nordamerikanska laxfiskar, så överlever vanligen en stor del av öringarna och laxarna leken och klarar av att leka flera gånger under sin livstid. Utöver den utlekta vuxna fisken (besor el. kelt) så vandrar även de unga fiskarna (smolten) nedströms mot havet efter ett par år i ån, eftersom havet utgör en fördelaktigare miljö för snabb tillväxt. I många fall försöker fisken förgäves att ta sig förbi kraftverk och andra mänskliga byggnader som står i deras väg och resultatet blir att de dör av skador eller blir uppätna. Om åtgärder som fiskvägar ska ha någon effekt för fiskbestånden måste givetvis både uppströms och nedströms passagen av kraftverk fungera, vilket sällan är fallet.

Vid Hertings kraftverk i Ätran finns en fiskväg som hjälper fisken att vandra förbi kraftverket. Årligen vandrar tusentals lekfiskar av flera olika arter genom denna s.k. Denil-trappa och fortsätter till uppströms belägna lekområden. När de sedan i sällskap av smolten försöker vandra nedströms under nästkommande vår har de tidigare tvingats passera genom kraftverkens turbiner eller med spillvatten när det förekommit. Under våren 2006 har man öppnat en lucka i direkt anslutning till turbinintaget vid ett av de två kraftverken, den s.k. Herting 1. nedanför denna lucka har man byggt en fälla för att kunna utvärdera vad som simmar ut genom denna lucka samt för att minimera skaderisken för fisken som går ut denna väg. För att kunna få en uppfattning om hur stor andel av fisken som väljer denna väg har man tagit en del av fisken i fällan, märkt dem och sedan satt ut dem ovanför kraftverket igen. Utgående från hur stor andel av dessa märkta fiskar som hamnar i fällan kan man beräkna hur stor andel totalt som väljer denna alternativa väg förbi kraftverket. Både besor och smolt har märkts med mikrochips (s.k. PIT-tags = Passive Integrated Transponders) som när fisken går in i fällan automatiskt läses av via en antenn monterad i dess ingång. Resultaten från årets utvärdering kommer att ligga till grund för beslut om tillräckligt med fisk hittar denna alternativa passage eller om ytterligare åtgärder behövs för att hjälpa fisken förbi kraftverken vid Herting.