Vattenkraft och nedströms vandrande fisk

I de flesta fall så är anläggandet av en fiskväg den enda åtgärden i strävan att återetablera fria vandringsvägar för fisk i reglerade vattendrag. Fokus sätts oftast på att hjälpa den vuxna fisken upp till lekområdena, men att fisken även måste kunna passera vandringshindret när de är på väg nedströms till havet glöms bort. Till skillnad från många nordamerikanska laxfiskar, så överlever vanligen en stor del av öringarna och laxarna leken och klarar av att leka flera gånger under sin livstid i våra vatten.

Vid Hertings kraftverk i Ätran finns sedan historisk tid en fiskväg som hjälper fisken att vandra förbi kraftverket. Årligen vandrar tusentals lekfiskar av flera olika arter genom denna s.k. Denil-trappa och fortsätter till uppströms belägna lekområden. När de sedan i sällskap av smolten vandrar nedströms under nästkommande vår har de tidigare tvingats passera genom kraftverkens turbiner eller med spillvatten när det förekommit.

Ny fiskväg/fälla för nedvandrande fisk.
Under våren 2006 har vi öppnat en lucka i direkt anslutning till turbinintaget vid Herting 1, ett av de två kraftverken. Nedanför denna lucka har vi byggt en sump för att kunna utvärdera vad som simmar ut genom luckan och för att minimera skaderisken för fisken som går ut.

Märkning/registrering av smolt och besor.

Utöver den utlekta vuxna fisken (besor eller kelt) så vandrar även de unga fiskarna (smolten) nedströms mot havet efter ett par år i ån, eftersom havet är deras naturliga uppväxtmiljö.

I många vattendrag försöker fisken förgäves att ta sig förbi kraftverk och andra mänskliga byggnader som står i deras väg och resultatet blir att de dör av skador eller blir uppätna. Om åtgärder som fiskvägar ska ha någon effekt för fiskbestånden måste givetvis både uppströms och nedströms passag av ett kraftverk fungera.

Märkning med mikrochips.

För att kunna få en uppfattning om hur stor andel av fisken som väljer denna väg har tar vi en del av fisken i fällan, märker dem och sätter sedan ut dem ovanför kraftverket igen. Utgående från hur stor andel av dessa märkta fiskar som hamnar i sumpen kan vi beräkna hur stor andel som väljer denna väg förbi kraftverket. Både besor och smolt har märkts med mikrochips (s.k. PIT-tags = Passive Integrated Transponders) som, när fisken går in i sumpen, automatiskt läses av via en antenn monterad i dess ingång. Resultaten från årets utvärdering kommer att ligga till grund för beslut om tillräckligt med fisk hittar denna passage eller om ytterligare åtgärder behövs, för att hjälpa fisken förbi kraftverken vid Herting.